Kennel Nubbelundas

Avelsarbete


Rasens lynne/mentalitet 

”Oavsett ras så är hundens lynne det allra viktigaste, och att inom aveln tänka på i första hand enligt mig.

Perron har visat sig reserverad/avvaktande, det är pga att den från början arbetat självständigt och inte ska ha något intresse för främlingar. Det är dock tråkigt att det därav uppstått ett negativt rykte inom rasen.

Att det i vissa fall när hunden i ”hett läge” gått över till aggressivitet. Att den t ex skäller, anfaller, biter.... Rädsla och osäkerhet bottnar det oftast i och hundens självförtroende behöver jobbas extra med så den blir trygg i alla situationer. Den behöver mycket social stimulans det första levnadsåret för att präglas så bra som möjligt, detta gäller såklart oavsett men extra viktigt med en reserverad perrovalp. Och givetvis ska en sådan hund inte avlas på. Det är ok till viss mån att vara reserverad/avvaktande/likgiltig, sålänge det fungerar i alla sammanhang utan att det påverkar hunden och dess omgivning på ett negativt sätt, det får inte bli en stress, så detta tycker jag behöver ”avlas bort” så gott det går.

Jag anser att det är bättre med en framåt, glad, nyfiken och social hund, som ändå lyssnar och fokuserar på mig, än en reserverad osäker hund som andra kan blir osäkra av, även om den aldrig blir aggressiv. Då kommer rasen med tiden visa fram en positiv sida, få ett bra rykte och bli en härlig allround/familjehund.


Hälsan är såklart också en jätteviktig aspekt i aveln och vi följer rasklubbens rekommendationer och skk:s krav. Bra höfter är givetvis att sträva efter men det är ett lotteri, då A-höfter kan ge avkommor med D-höfter och tvärtom. Det finns alltså inga garantier vad avkommorna kommer få för höfter oavsett hur bra föräldrarna är. Jag har en önskan att valpköpare får sina hundar röntgade när de uppnått 18 månaders ålder. 

BPH säger inte allt enligt egen erfarenhet, men det kan vara en vägledning. Jag är jättetacksam om valpköpare utför BPH när de uppnått mognare ålder (tidigast 18 mån) då det gagnar avelsarbetet.


Uteendet är något omfattande och beroende på från vilket land som avlats på rasen då det önskas lite olika typer, och att det även från början avlades på olika blodlinjer inom rasen. Personligen gillar jag den kompakta, men ändå atletiskt byggda varianten med väl välvda revben och inte för högbent. Jag strävar efter att föra dess anlag vidare tillsammans med så korrekta proportioner som möjligt.                                                      


Arbetsviljan ska såklart finnas där, och det kan variera på kvickhet vad gäller kontaktsökande beroende på temperament osv, och precis som alla andra raser har de mer eller mindre av aktiveringsbehov, men generellt behöver perron någon form av aktivering.
Av egen erfarenhet har jag bara upplevt enkla, lättlärda och uppmärksamma hundar som är enormt roliga att umgås med.
Jag strävar efter att få fram trevliga glada sällskapshundar som även kan användas/utbildas till/jobbas med inom alla områden.
”Den blir vad du gör den till”. Enormt anpassningsbar!
Vissa hundar har lite mer jaktanlag i sig, och vissa mer vakt. Jag vill inte ha för mycket jakt i mina hundar, gärna vakt men inom rimlig gräns vilket jag tycker att mina hundar har.


I kennelverksamhet sparas avkommor som känns lämpliga att avla vidare på. Det kan vara svårt att avgöra på 8 veckor, ibland omplaceras hunden och ibland sätts den ut på foder, då det är svårt att ha för många hundar på hemmaplan, och ibland passar hunden inte helt in i flocken, kanske den inte ska avlas på, kanske trivs den bättre i en ”mindre” familj med lite mer egen uppmärksamhet i större utsträckning än vad jag kan ge, osv.

Det viktigaste är att hunden mår bra och att dess familj är väl lämpad för den.

Tidigare kullar